hej!

 

var ett jädra bra tag sen jag skrev här.. och de har ju hänt massa massa saker!

 

Jag har fyllt 20 för drygt en månad sen, känns skönt att få vara vuxen nu iaf på ålder men kanske inte riktigt i huvvet! inte att jag menar att jag är efterbliven eller nått men känner mig bara som om jag vore 18..

 

saken är den för att jag börjar att skriva igen är för att skriva av mig nu, för att jag väntar barn! och har inte lust att sitta och hålla de hära innombords..

Jag kan börja med att jag träffade en kille ute på krogen på midsommar helgen 2011! jag kommer ihåg att de va jag som raggade upp han men jag var jäkligt full och minns inte så mycket! vi dansade och hade de skit trevligt med andra ord,

den efter vaknade jag upp med den hära killen brevid mig i sängen och jag vart helt paff eftersom att jag inte kom ihåg att han följde med upp! han va verkligen genom snäll och väldigt blyg! han va inte min typ för fem öre, men jag gav de en chans och de slutade med att vi bodde tillsammans och vi vart förlovade ! Jag älskade den dära killen så enormt mycket och eftersom han inte alls va min typ så vart de bara mera och mera spännande att hålla sig fast vid han! Jag kunde vara mig själv med han.. jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv, han var min dröm prins med andra ord!

men efter 1 och halvt år tog de slut, vi var inte de lilla lyckliga paret längre och jag vart sårad och stack min väg från han!

några dagar efter började vi prata igen och vi bestämde oss för att börja träffas igen vilket vi gjorde, jag älskade han verkligen så jag gav oss en chans! de fungerade i 2-3månader tills vi fick reda på att jag är med barn! jag förstår att han fick en chock och inte ville prata med mig men till slut kom han tillbaka och han sa att han aldrig skulle kunna lämna mig själv ståendes med ett barn och inte vilket barn som hellst de är ju hans också!

jag vart jätte glad att han skulle finnas vid min sida dag som natt trodde jag, när helgerna kom på struntade han verkligen i mig för han ville vara med sina kompisar och dricka öl och kolla fotboll, vilket de hände varje helg, veckodagarna kom han till mig vid halv 10-10 ibland kunde klockan tillochmed blivit halv 11. jag fick leva med de eftersom jag älskade honom och var rädd att mista honom! men problemet va de att han inte hade berättat för sin familj att vi träffades igen och defenetivt inte att jag väntade barn!

en helg fick jag nog för då skulle han åter igen kolla fotboll med sina kompisar och skita i mig och jag sa till han att jag orkade inte längre med de hära! min mamma fick nog av de hära och ringde upp han föräldrar! efter de hörde han aldrig mera av sig till mig förens hans pappa ville komma och prata med mig!

han är en vuxen person som kan ta sina beslut själv och inte behöva pappas hjälp med de!

hans pappa satt och sa att dom inte kommer ha kontakt med barnet alls! att jag kommer att bli ensamståendes med ett barn! deras barnbarn deras eget kött och blod! han satt och sa ett antal massa skit snack men de behöver jag inte ta här!

vi bestämde att jag skulle skulle prata med varandra själva och de gjorde vi, vi satt i hans bil utanför min mamma och han sa exakt samma sak som sin pappa! han skulle också vända sitt egna barn i sticket!

med andra ord lämnade han mig bara för att jag väntade hans barn! hur kan en person som har varit så underbar och så snäll bara bli ett svin på några veckor! jag förstår verkligen inte de.. Jag är så oerhört sårad så jag vet inte ens vart jag ska ta vägen.. han lämnar en som han älskar så hemst mycket bara för att hon vart med barn med han! 

han sitter och förnekar allt gulligt han har sagt till mig och till barnet i magen! det är hans kött och blod som ligger här inne..de är han redo att lämna precis som en påse på tippen, lika ovärda båda två! hur kan en funtad person göra så?

 

Jag kommer att upptadera näst intill varje dag hur jag mår och bebisen i magen! jag tänker inte lägga ut den hära bloggsidan än på ett tag för att just nu känner inte jag mig redo att folk ska veta allt de hära än! Jag vill försöka glömma honom och tänka på mitt barn just nu! de är den som är viktigaste att den ska må bra! och att jag ska må bra! Jag ska verkligen klara de hära!

 

för de tackar jag för mig och fortsätter prata om de hära imorgon igen! :)

Puss från nathalie